När jag började köra Piaggio mp3 250, så var en "trehjuling" något som fick dom flesta att se ut som fågelholkar. Det var våren 2007 som det hela började.
Första tanken var, va fan glor dom på? Det var inte mig som stirrade på utan scootern naturligtvis. Piaggion var svart och syntes kanske inte så mycket i bilisternas ögon.
Ett undantag, rödljus. Här börjar nackarna skruva sig. Man kunde se i en bil en chafför som vrider nacken bakåt för att se på konstigheten samtidigt som hans kvinnliga medpassagerare ligger över både växelspak och hans knä för att se på "rymdvarelsen".
Passageraren i baksätet har lyckats få ner sidorutan och hänger halvägs ut genom bilen.
Nu har jag en Gilera fuoco (röd). Man kan ju inte på stå att det har blivit mindre nackgymnastik efter vägarna när man har en fuoco. Ibland ser det ut som om nacken på bilisten låser sig och han får köra hem med kroppen på tvären. Alla har sett en tennismatch på TV. Huvudena böljar fram och tillbaka. Så ser det ut om man åker lite långsamt i en bilkö på Essingeleden där man kan få en fil som går lite snabbare än den som knappt rör på sig. Man kan undra hur många nackspärrar man har åstadkommit.
Är jag ensam att uppleva det här eller har du någon kul att berätta när det gäller uppmärksamheten över just din eller någon annans "trehjuling?
Jag har blivit totalt utskrattad när jag passerade en högstadieskola med den mp3 250 jag hade förut. Jag åkte förbi samma skola ett år senare med min Gilera fuoco. Ingen skrattade!
Har en Gilera med sitt uppkäftiga yttre högre status? Inga skratt men nackarna däremot, dom vred sig ordentligt
