Den traditionella julaftonskörningen

[Semester Stallone]

Jag har en liten tradition att varje julafton åka tvåhjuligt till brorsan i Sorunda nere på Södertörn. Det är en sträcka på drygt 10 mil T o R så det är väl ingen större bedrift, men en kul utmaning. Svalt? Absolut, men inte värre än Vansbrosimningen, mitt i sommaren. Ungefär vartannat år får jag dock – till skam för mina genetiskt betingade machoideal - välja annat färdmedel. Och eftersom det gick förra året lutar det kanske åt att skämskudden får tas fram i år igen? Den som lever får se.

En annan tradition är att försöka ta en sväng på nyårsafton (fast då förstås långt innan skumpan). Det är dock en tradition som är mer inställd än Katarinahissen. Då den där jäkla lallaren K. Bore ofta tagit ett bastant grepp om Stockholmsområdet just till nyår.

I år har jag beslutat mig för en ny tradition: Att ta skotern till mc-mässan! Ingen stor bedrift, normalt, då det är max en kvart för mig att köra dit. OM det är barmark, d v s. Vi får väl se hur det blir med den traditionen…
 

[mixen]

får se om vi ses då
jag åker dit på torsdag o fredag......
mixen

[Semester Stallone]

Åkäj, då prickar vi av julaftonskörningen från listan. Done. Och törs väl nästan redan nu lägga till en nyårsaftonskörning? Undantar man då en bistert iskall (och närmast okörbar) januari så kommer hojåret 2016 att omfatta nästan 11 månader. Vilket ju är låååångt ifrån den där slarvigt vedertagna klyschan om det där ”vinterhalvåret,” som ju i Stockholmsområdet och i större delen av södra Sverige faktiskt är ett ohyggligt kort halvår. Som i själva verket varar i 1-2 månader. 

Jag har full förståelse för dom som tappar sugen att köra då det inte längre är så behändigt varmt och skönt ute. Men jag tycker samtidigt att det är bra att påminnas om att vår säsong faktiskt är så mycket längre än bara några få sommarmånader…

Ut och nöjeskör, alltså, nästan året runt, boys ’n’ gals!

[Semester Stallone]

Visst, alldeles för tidigt att bocka av vintern 2016/17 redan, för det kommer alltid några bakslag. Ändå, då hundmånaden januari väl klarats av, lade jag i stort sett årets vinter till handlingarna för nu blir dagarna märkbart längre, solen starkare och… nej, vintern har inte en egentlig suck att på allvar få fäste igen.

Noterar att det från november och fram till nu i mitten av februari varit körbart, om än inte nödvändigt behagligt, nästan alla dagar, utom en period på sammanlagt kanske 4 veckor här i Stockholm. Dock inte 4 veckor i sträck utan utspritt på strödagar lite här och där. Och att vägarna i år varit ovanligt torra och fina. Väldigt lite djupfrusen isbana, än så länge.

Jo, jag har åtskilliga gånger längtat efter min gamla skoters värmehandtag (förbannade Honda som monterat en så klen generator på nya SH:n) och så särskilt mycket ren nöjesåkning är det ju inte fråga om så här års, men tillräckligt ändå för att göra det dagliga livet så oändligt mycket lättare. Jäklar, så glad jag är att jag tillslut upptäckte vilket helgjutet eminent och galet skoj litet fordon skotern är.

Tu-de-li-du!