Vespa S50, ett första intryck

[Strmbrg]

Körde hem maskinen från Vespaservice igår.



Den är större än vad designen ger sken av, tycker jag.

Ingen vidare kul väderlek, mörkt och runt nollan.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av att den lilla tvåtaktaren var såpass pigg och rapp.
Skall väl tillägga att jag faktiskt inte hade provkört innan jag beställde den.  

Sympatisk körställning, stadig och med fin fjädring var några andra saker jag noterade.
Nu blir det nog inte någon andra-tur på ett tag. Snöstormar och elände.

En liten undran dock över hastigheten:
Drog på max på några rakor och nålen gick precis över 40.
Man får väl kolla med GPS:en vid tillfälle, det kan ju vara så att Vespa kör med "sorgemätare"?

Den känns väldigt välbyggd. Inget som gnirkar eller passar dåligt.
Ganska litet stuvutrymme under sadeln och det var lite svårt att se bra i backspeglarna. (Förvisso dunjacka)
"Verktygslådan" är fattig: En kombimejsel och en stiftnyckel. I en mycket simpel plastficka med gummisnodd. En gul och en röd.
Fascinerande fin passform på den skydds-gummimatta jag köpte till.

Herrarna på Vespaservice i Stockholm skall ha heder för ett trevligt och engagerat bemötande och en generös inställning till "det lilla extra".

[TMax500]

Den är ju alldeles ny och inte inkörd. Går nog bättre efter ett tag.

[Strmbrg]

Den är ju alldeles ny och inte inkörd. Går nog bättre efter ett tag.

Det har du nog rätt i.
Frågade om man skulle ta det lugnt med gashandtaget den fösta tiden. Men det enda väsentliga var visst att man skulle variera belastningen dvs köra på lite olika varv.

[Strmbrg]

Nu har jag väl kört circa 25 mil.

Den lilla ringen mellan remskivehalvorna "råkade lossna" när jag "var tvungen" att undersöka konstruktionen härom veckan.
Märkligt nog "gick det inte" att sätta tillbaks den.
 

Accelerationen i denna lilla tvåtaktare är imponerande.
Jag jämför nu inte med några andra hojar, utan förmedlar bara vad jag upplever.

Kickstarten har jag demonterat.
Att fixera en axel med enbart en liten spårring finner jag ytterst tveksamt. I synnerhet som en kick utsätts för ganska stora laster.
Moddad vagnsbult med gummipackning gör att det ser komplett ut ändå.
Under kåpan ser ni en klammer som fixerar bromsvajern. Ytterligare en detalj som jag reagerat på. Nu är den försedd med en bit krympslang.


I allt väsentligt är dock utförandet mycket förtroendeingivande såhär långt.

Backspeglarna visar lite väl mycket av jackärmarna och lite väl lite av vägen bakom.
Å andra sidan så hålls ju totalbredden på ekipaget ner.

Efter att ringen i variatorn "lossnat" så toppar maskinen närmare sjuttio, enligt mätaren.
Man kan ju likna ringens inverkan vid att aldrig växla upp till fyran och femman på en bil.

Det finns en panellampa som visar att belysningen är på. Det begriper jag inte vitsen med. Belysningen går ju inte att slå av när maskinen är igång. Men det stora "problemet" är att lampan lyser väl starkt. Förvisso inget problem i dagsljus.

Vespan är tung. Den väger strax under hundra. Den känns väldigt solid och hyfsat stabil.
Det senare är en vanefråga, de första milen var jag inte riktigt säker på dess beteende och tog det väldigt försiktigt i kurvorna.
Man vill ju definitivt inte slå omkull med en Vespa. Den har plåtkaross (inte plastkåpor) och blir därför komplicerad att fixa till om den skadas.

Känns inte klockrent att tex framskärmen är av plast.
Det är rimligtvis bättre än plåt, med tanke på rost och små påkörningsskador. Även flera kromdetaljer är av plast. Men det väsentliga är ju resultatet, inte metoden.
 

Den udda, ensidiga framhjulsupphängningen av flygplanstyp är ju mycket en designmässig Vespa-grej. Men samtidigt en ganska fin lösning:
Maskinen niger nämligen inte det minsta vid inbromsning och det har jag läst beror på den speciella geometrin i framvagnen.

Lite detaljbilder finns upplagda i galleriet och förhoppningsvis blir det fler när kameran följer med på turerna.

[tomas]

Trevlig recension 


-Tomas