Idag styrde jag hojen till Brevik utanför Tyresö (väg 229). Vägen var bitvis både rejält kurvig och vacker. Ett avsnitt var helt nyasfalterat och inbjöd till riktigt rolig körning, men jag höll igen då jag främst var ute efter att hitta ett trevligt ställe vid vattnet som man kan återkomma till. Hur som helst nådde jag fram till Breviksvägens ände. En vändplats vid vattnet. Fin utsikt, men inget mys.
På vägen, inte långt från ändhållplatsen hade jag dock passerat nån krog som säkert serverar lite god mat. Jag petade in en ny snus och tänkte åka tillbaka en bit på Breviksvägen och istället ta Öringhamnsvägen ut till Sandholmarnas Naturreservat, men fick ge upp tanken när jag oroligt upptäckte att bensinmätaren stod på reserven. Försökte komma ihåg när jag senast passerade en mack, men kunde inte minnas någon sedan Nacka (ja, jag åkte via Älta).
Hm, snopet fick jag vända hemåt igen. Efter någon mil fanns en stor Q8 till min räddning. Inte bara för att jag trodde att soppan var slut, utan även för att himlen plötsligt blivit kolsvart. Precis som jag rullade in under tak på macken öppnade sig himlen helt. Men efter tankning och köp av Allt om Mc, så slutade regnet lika tvärt som det börjat. På min väg hem hamnade jag i slutet av en kolonn med hojar som fikat vid grillkiosken i Älta. Det var bara att lägga sig i 40 knyck och hänga på. Så nu anar jag hur Mälaren Runt kommer att bli. På gott och ont.
Om vädret tillåter imorgon ska jag ta en ny sväng ut mot Sandholmarnas Naturreservat. Det kanske är ett smultronställe. Kanske bara ingenting. Men det är ju skönt att bara få köra hoj!
