Vem skulle vilja ta en tur på 500 km på Eu-scooter?
Inte jag i alla fall.... Skrattar
.
Som inbiten hojåkare sedan många år så har inte ens den tanken funnits i min värld..... Att åka i 45-50 km/h på småvägar från Stockholm till Sundsvall en sträcka på drygt 380 km.
Men jag gjorde det, och det var riktigt länge sedan jag hade en sådan härlig "körglädjes tur" på två hjul.
Visst fanns det tillfällen då ett "vingel" ner i diket var obegåvat nära bara därför att det var segt där i sadeln och bara för att jag pysslade med allt annat än att köra scooter på ett trafiksäkert sätt.... Te.x att komma på annorlunda körställningar för att motverka träsmak av ädlare delar, ställa in kameran på något nytt och spännande sätt, stå upp utan att hålla i styret osv osv men kul var det och nära markkontakt var det oxå några gånger.
Hur som så började allt "äventyr" för en vecka sedan ungefär.
När vi efter hastig flytt, från Sundbyberg in till Södermalm här i Stockholm i månads skiftet Maj Juni, börjat att komma i ordning, så "tyckte" vi synd om vår Eu-scooter som nu blivit över, en i stortsätt alldeles flång ny Peugeot, med 17 mil på mätaren. En annons på blocket sedan i början på Maj hade inte ändrat på det faktum, att den var helt klart övergiven och bortglömd, en våning ner i Sumpan garaget. Vi behövde den helt enkelt inte längre och en ide om att byta den mot något roligt växte fram och detta "något roligt" visade sig finnas just i Sundsvall.
Sagt och gjort.... vår första känsla var just att bara köra dit den och "byta" rakt av, men som vanligt så satte våra hjärnor igång att tänka, den första känslan brukar som sagt vara rätt, men ofta faller vi, här hemma i alla fall, till föga för "hjärnans" lömska grepp om oss, när den kommer "med sina smarta enkla" lösningar... allt från.... Skicka den på lastbil, kanske kan Swebuss Express ta den i lastutrymmet på bussen osv.
Men vi "stillade"
oss och lyssnade till vårt hjärta och så blev det.......
På med Biltemas fantastiska, mjuka packväskor, 380:- för paret!! sjukt billigt för så bra grejer!! som vi inköpt redan förra året, och de passade som vanligt helt perfekt.... Bara att hänga över sadeln så var det klart.
Regnställ, gympadojor, flies jacka, 1 1/2 liter vatten, 4 utrivna sidor ur en gammal kartbok, som för övrigt åkte i första bästa dike 10 mil senare, skivbromslås, 1 liters reservdunk, punka spray, 2 tomma plastkassar, regbevis påskrivet, lång kallsingar och solbrillor..... och inget mer än hoj kläderna på mig då, dainise jackan, lindstrands sommar brallor och justa hojstövlar av märke "ingen aning", halvarson handskar och en Nolan N 42 vit på skallen.
Det roliga var att här på forumet så hade en av de våra,
hamnat i en lite tråkig sits på sin maxiscooter uppe i Gävle trakten där hans bakbromsar, padsen, var slut och efter att han ringt runt i halva Sverige och kallt konstaterat att några såna var bara att glömma, så hittade jag en bunt på AWA MC här i Stockholm, straxt syd sydväst om stora staden, i förorten Bredäng.
Så nu kunde resan börja, med näsan riktad mot AWA MC ca 10 km åt helt fel håll och det är nu Måndag den 22/6 2009 och straxt före lunch tid och vackert väder.......
Väl på AWA så möter personalen upp, de har lagt undan de så efterlängtade "padsen" och ser också till att de kan inköpas med rabatt 225:- inkl moms!! Försäljarna tittar dock lite undrande åt mitt håll när jag ber dem ta ett kort av undertecknad med nya bromsar och allt.....
För..... kameran fick jag med mig så klart, fattas bara annat när man ska ut på äventyr.
Undrande följer de
sedan mig med blicken, när jag skrattande går ut på gatan, till mitt väntande äventyr.... den välpackade Eu-scootern. De är ju vana att se mig antingen på en stor kubikstinn Custom hoj på 2000cc, eller på våran lite mindre 650cc maxiscooter.
Om de kliver fram och ser när jag "drar" iväg över gatan på Peugeot´en 50cc är kanske bara är min personliga önske dröm, men jag ska fråga dem nästa gång jag kommer dit, hur det igentligen ligger till med den saken.
Färden går nu genom Mälarhöjden över till Örnsberg, ner förbi Gröndal och sedan upp på Essingeleden och till Stora Essingen där jag utan tvekan tar gång och tvärbanebron över till Alvik och ner till Statoil på Drottningholmsvägen/Alvik för fulltank och en flaska bubbelvatten.
Sedan tar jag de stora vägarna E18 och Kymlinge länken för att "snabbt komma ut till Kista och så vidare för att "komma förbi" allt förortstrams vidare ut på landet, väl i Sollentuna tar jag vägen bredvid E4´an och vidare ut mot Upplandsväsby och Märsta.
I Märsta "svänger" jag av från de stora vägarna och böjar nu en resa på de mindre och istort sätt "okända" vägarna för oss yngre än 55-60 år, vägarna som går genom gamla bortglömda landskap, de smala krogiga vägarna som bara för inte allt för så länge sedan var de enda vägarna som fanns, vägar som knöt ihop vårt avlånga land, och förde oss "resande" genom byar och mindre orter vars affärer och bensinmackar hade fullt upp med att serva "resande" med glass, läsk och bränsle.
Utmed dessa mindre vägar hittar vi en uppsjö av mer eller mindre "olagliga" skyltar, vägskyltar som försöker få mig att tro... Att om jag kör in på den här vågen så kommer jag till världens ände och det är lika bra att jag vänder om på en gång redan här och tar en annan väg norrut, allt för de som nuförtiden bor utmed de här stråken ska slippa all "onödig" genomfartstrafik antagligen.
Hur som så slingrar sig sakta den härliga blandningen av grus och asfaltväg, skog och öppna landskap tillslut fram in emot Uppsala och dess välkända siluett, domkyrkans "pekande" upp emot Högre Makter och ett "högrestånds" slott med milsvid utsikt.
Väl inne i Uppsala så finner jag en kopp kaffe och en enkel måltid, i form av en chees burgare med en halv räksallad, rostad lök och vanlig senap och mer bubbelvatten.
Väl på scootern igen så finner jag att "klockan" har tickat iväg, nu så här några dagar efteråt så minns jag bara hur jag reagerade på att klockan var mycket där i Uppsala, återkommer till det senare. Ut ur stan så väljer jag gamla E4´an så klart, en sträcka som för några år sedan, innan " nya sträckningen" var klar, antagligen var riktigt obehaglig att färdas på, och då i alla hastigheter både de över och de hastigeter under det då gällande trafiktempot med tanke på den svåra trafik överbelastning som rådde.
Den här gången så är det kav lugnt, möter några lokalbussar som ser lite ensamma ut på den tomma vägen, blir också omkörd av tre Polska lastbilar som kanske tar en "mindre" väg för att slippa
vem vet kanske har de tre inte riktigt har hållit sig till de föreskrivna arbetstidbestämmelserna på sin resa till främmande land... Och antagligen så pekar Domkyrkan "stolt" mot skyn, även när jag lämnat den stora studentstaden bakom mig, vad vet jag!
Björklinge, Månkarbo och även såsmåning om Tierp är trotts allt väl kända orter för en sån som mig, dock har det här fantastiska lugnet aldrig, mig veterligt präglat dessa orter förut. På vissa sträckor är jag uppenbart väldigt ensam om att vara trafikant på "E4´an", på över 30 minuter varken möter jag, eller blir jag omkörd te.x. Märkligt, men också väldigt skönt, och antagligen en liten fingervisning om vad som komma skall även jag inte tänkte på det då. Här börjar också de första "vingel" tendenserna dyka upp, här någonstans så tar de meditativa "symtomen" tag i mig på riktigt....
Även ett hotfult regnområde tornar upp sig på den så förövrigt härliga sommarhimlen, men som genom ett under "slipper jag" och får istället passera genom des rester, några få stänk och en fuktig vägbeläggning och i ryggen så backar solen och blå himmel upp.
I Tierp så händer det.....
Det som jag antagligen har vetat länge, men som jag inte har kunnat ta på, det som har varit oundvikligt sedan många år, men som jag varken har velat att se och/eller inte riktigt kunnat fått tag i, för att kunna se.... Vägverkets ny yngre GPS ingenjörer!! En hel generation unga välutbildade "trafikutvecklare" som är så himla knutna till teknik redan från start, att de troligen föds med en stor "laptop" vid sin sida
istället för den gamla vanliga moderkakan.
För här upphör helt plötsligt alla spår av informations tavlor, de "vägskyltar" som visar oss, vart den här vägen vi har framför oss så småningom tar vägen, med den närmast kommande orten överst och med efterföljande kilometeravstånd, och orten, som den här vägen leder till efter det, väl utskrivet straxt under och så vidare, för att avslutas med en "stor" välkänd ort eller kanske rent av en av Sveriges större städer och avstånd till dito.
Det är helt uppenbart vad ett idogt "stirrande" på "lokala" ritningar
, under många år, bidrar till i form av "personlig utveckling", det som under "stirrandet" har blivit så himla självklart för "vägbyggarna" och såklart då även för ortsbona i området, är för oss andra helt obegripligt. Här finns nu istället för informations tavlor med orts och stads namn, en uppsjö lokala ortsnamns skyltar pekande åt alla fyra vädersträck och lite till, blandat med nya vackra rondeller och " blindutskott" av på började blivande vägar, här finns också en stor fin modern P och rastplats med stora kartor visande...... Ja vafan visade de.... inte hur någon på Eu-moppe skulle tas sig till te.x Gävle i alla fall, men med en laptop i knät hade det säkert varit en "baggis", hjälp säger jag bara.
Jag väljer nu att ta mig ut mot kusten, mot en liten ort som heter Skäcklinge och mot kustväg numero 76, en sträcka öster om både nya och gamla E4´an. Nu börjar det också märkas att "Peggy", Peugeot´en håller på att bli ordentligt inkörd.... Skrattar.... Tänker på alla "messersmithar" som tar det lugnt i "inkörningsskedet" av sitt fordon..... Det är precis lika korkat som att ha 2,1 kg luft i sina däck på vad det nu måne vara....
Var på studiebesök, för några år sedan.... Ehh... + några år till då, nere på Gislaveds däckfabrik och hamnade under "luppen", och som vanligt visade det sig att jag hade ingen aning om någonting vad gäller däck, trotts att både far och bror säljer just däck, den ena till 4 hjulingar och den andre till hälften så många hjul hjulingar. 2,1 kg luft i däcken kommer från den tiden då T-Ford var det nya "skriket" ungefär och från samma tids epok kommer antagligen också det därmed, att ta det lugnt med motorer och så när de är nya.
(kolla gärna in den här sista "smileysens" namn om du är osäker) "Peggy" går på fullt har gjort så från första början och kommer att göra tills hon går hädan hoppas jag och hon slipper garanterat 2,1 kg luft i sina "puppor" tackvare Gislaveds "tysken" som på sitt speciella sätt såg till att halvera antalet studiebesökare på Gislaved var tionde minut...... Med sin "revolutionerande" antal -pascal- i däcken info!
Någon på den kursen sa, straxt innan han hastigt avslutade den samma, genom att bli "pionröd i ansiktet och raskt ta sig mot utgången.... - Men det står ju, på min Volvo, på dörrens gavel, på ett litet klistermärke att det ska vara just 2,1 kg i mina däck - - Volvo har aldrig gjort ett enda däck!! - var "tyskens" enda kommentar. *fniss*
Nog om det antagligen, för tillfället i alla fall.
Här var det riktigt roligt att köra, vädret var fantastiskt, "Peggy" trivdes och vi började bli just "vi". Jag tror att inte någonstans på den här trippen saknade jag de 170 -250 kg som fattades "mellan" mina ben, med lätthet utvecklade jag en hel del "cirkuskonster" på Eu-scooter med full gas.....
Och sällan behövde jag avbryta dessa aktiviteter för att det var andra trafikanter på väg om eller i mötande fil.... Det var först när vi närmade oss Skutskär och Gävle som det blev tätare trafik, även på 76´an så var det klart mer med trafikanter. Och det var här som det blev uppenbart att "Peggys" klocka, så klart, inte riktigt var rätt inställd.... Skrev ju tidigare att jag skulle återkomma om det... Hon hade ju stått på sin P-plats med aktiverat "larm" övergiven i ca en månad och när jag hämtade henne inför den här svängen så fick jag kicka igång henne och såklart så hamnade också tiden ur led, en timme och 12 minuter före visade den och genast så var vi inte så "sena" längre.
Mera av det goda. Det gör ont när Livet går vidare, även om det är ett måste antagligen, vackert är det ändå och mycken energi har lagts ner på både (snickar)glädje och annat
Även här var det lugnt, det var ju antagligen en av den här sommarens första varma dagar, så kanske var vi inte riktigt beredda när det väl var sant och varmt, P-platserna hit gapade tomma när jag passerade i alla fall.
Gävle var bara ett sånt där "rundningsmärke" och väl ute på andra sidan så var det en "ny kustväg" som väntade med vackra bortgömda vyer, häftiga gamla stenbroar och virvlande vattendrag...
Eter några mil så dyker skyltar upp med Axmar.... och något mer upp, brygga eller by osv.... och rör vid mitt hjärta, gamla "odelade gårdar" som berör mitt inre varje gång jag ser dem och kommer nära dem, varför har jag ingen aning och jag väljer här att inte visa dem på bil, utan dessa måste bara upplevas.
Senare så behöver jag den där litern "extrasås" jag så påpassligt tog med mig från start, för nu har tank mätaren blinkat en bra stund och en liten dricka paus får både "Peggy" och mig själv i en solig skogsglänta någon mil efter "gårdarna". Ett samtal till familjen är också på sin plats.
Jag började med att tanka "Peggy" sedan mig själv och sedan blev det lite prat..... Mer han jag inte innan jag var tvungen att formligen kasta mig iväg efter att ha fulständigt överraskats av ett svart moln med knott som tycktes "äntligen" ha funnit ett lämpligt byte, en Stockholmare i sina bästa år mitt i "deras" skog. Det blev ett kort men intensivt möte.... I deras vackra skog.
Mera vatten, stora lugna vatten bjuder Ljusnan på, knotten är sedan länge avhängda och en hel del mil börjar göra sig gällande. Att stå upp med armarna rakt ut i sidled, som ett flygplan är något som hela min kropp gillar, kilometer efter kilometer passar jag på att "flyga" fram med tillsammans med "Peggy"
Sakta men säkert närmar jag mig Söderhamn, det blinkar ivrigt på tankmätaren när jag till sist hittar en liten automatmack som tar, som jag kan se, "alla" slags kredit och betalkort, efter en ca halvtimme står vi utanför Centralhotellet i Söderhamn och ringer till STF´s vandrarhem i Mohed 15 km utanför Söderhamn, väster ut mot metropolen Bollnäs, här finns ett rum som väntar på mig
och den härliga tjejen, på andra sidan i min "lur" berättar också var jag kan köpa lite frukt och enkel frukost, eftersom jag ska upp innan de serverar sådan på STF, och allt finner jag dessutom på vägen ut, mot Mohed, från Söderhamn.
Efter att ha följt "vandrahems tjejens" råd, så går färden sedan rakt väster ut, åter igen åt "fel" håll, men ändå helt rätt, för här börjar de "stora hälsingehusen" göra sig påminda och även om tanken inte riktigt fanns med när de byggdes för många år sedan, så byggdes de med riktig "storvulenhet" och snickarglädje och det syns verkligen, även här på långt håll. Dock så glömdes det antagligen bort, att någon skulle behöva fortsätta att underhålla de här "halv-slotten" även i framtiden..... Men vackra var de då och trots kraftig brist på underhåll så är de fantastiskt vackra än idag med sina torn och tinnar.
Och det börjar bli lite av kväll, även om kameran här ljuger lite då jag "fibblat" med inställningen igen. Nu är det inte långt kvar och på Campingen där mitt rum finns så är jag väntad och bli väl emottagen
med rena sängkläder och varma leenden
.
Även här råder total brist på underhåll och för mig är det inget konstigt igentligen, ju mer grejor vi har, desto mer prylar att ta hand om..... och av det kan jag lära mig att inte själv vara så "storvulen" i mina egna ambitioner, som i det här resereportaget te.x..... *asg*
På den övre våningen i det högra rummet på närmaste gaveln, vid stora balkongen får jag tillslut dra mig tillbaka och även om jag efter 20 minuter vaknar och inte alls är något trött, så tar jag en liten svängom i huset och finner ganska snabbt hur sömnen tränger sig på igen, även om det är ljust än så somnar jag ganska omgående.
Tisdag 23/6 2009 04.42 vaknar jag av mig själv, utvilad och färdigsoven, och inser ganska snart att solen tydligen valde, att inte gå ner den här natten, morgon solstrålar, om än få, letar sig försiktigt fram genom lövverket och gör långa skuggor av allt som står i vägen.
05.12 är "Peggy" redo med packning och allt och sakta knuffar jag
henne en bra bit bort för att slippa väcka de sover av oss, ser att någon redan är ute ur sin husvagn och sträcker försiktigt på både rykande kaffemugg och stel rygg.
De närmsta tre milen består av härliga småvägar, vägar som återigen visar hur det antagligen var att färdas fram här för kanske 50-60 år sedan, vägar som då uteslutande var grus belagda och som idag är eftersatta asfaltsvägar.
Efter dessa tre mil så kommer resans bottennapp
då jag blir tvungen att åka på E 4´an i nästan 2 mil..... ett 2+1 avsnitt med vajerräcken och allt, åter igen har GPS ynglingarna "navelskådat" kartor och ritningarna
alldeles för länge och glömt bort alla oss andra totalt, så här hamnar jag inklämd mellan vajrar och långtradare som dundrar fram i nittio
..... Huumm.......
Hur som så står det en stor skylt vid sidan av vägen en bit längre fram som säger
...... - Åk kustvägen E4´an är tråkig- och här lämnar jag hastigt och lustigt den stora vägen och kör återigen ut mot kusten, ganska snart så infinner sig "idyllen" igen
och efter några härligt krokiga kilometrar hamnar jag, bara så där, i en gammal fiske hamns miljö, otroligt vackert och allt det vackra med fiskebodar, bryggor, båtar och små båt och hamn hus, får mig att totalt missa..... En mörk maxiscooter som står enkelt parkerad intill ett cykelställ bland rosa lånecyklar (antagligen lånecyklar). Jag susar förbi och hinner säkert hundra meter innan det slår mig..... Hummm.... var inte det där.... humm... kanske var det där "vår" Chivas från Scooterforum.se..... han som har brist på bakbromsar, och vars bromsar jag har här i ena packväskan..... hummm... bromsar och vänder tillbaka och mycket riktig så ser jag att det är Chivas Burgman 650 som står där, hastigt fixar jag fram "luren" och knappar upp hans nummer, ringer upp....... Gissa om både han och jag belv förvånad.
Pga. den urusla mottagningen så hör vi knappt varandra men efter en stund kommer en sömn drucken "Chivas" med packningen och hjälm i högsta hugg runt hörnet.
Lite snabbt hivar jag fram det åtråvärda lilla packet med nya "bromspads" och såklart vill chivas bjuda på en stadig frukost, här på "hans" hamn hotell, här och nu, och vi båda ser det som en alldeles utmärkt lösning på det hela.
Efter en härlig stund tillsammans med "Chivas"
och en stor och god "frulle" så ger jag mig iväg igen och nu är det härliga vägar, "kustvägen" är det skyltat, kors och tvärs genom hela det här lanskapet där grus och asfalt av löser varandra i ett. Flera gånger får jag fråga någon lokalbor om jag är rätt ute och alltid så får jag samma svar...... så det är bara att vända om och ta en annan väg som då givetvis den också är skyltad "kustvägen", så den här förmiddagen blir det alldeles exrtra många "kustvägar" och det hela är riktigt komiskt tillslut.
Och efter flera extra mil och härliga vyer så är till slut målet i sikte och
börjar resan närma sig sitt mål, och när skylten väl dyker upp så är det med blandade känslor som jag tar kameran och fotar den.
Här framme syns nu vår mötespunkt...... På Shell mitt emot Max vid södra infarten till Sundsvall......... 498 kilometer står trippen på när jag lämnar över "Peggy" till sin nye ägare :'(
Den som ger han skall också få............................
Så här nu när det har gått några dagar, och saker har hunnit att lägga sig lite så saknar jag faktiskt "Peggy" en hel del, samtidig som jag vet att hon också saknade en hel del hastighet. Kanske är det en topp kring 90 km/h som hade varit den ultimata hastigheten, te.x. för att kunna hänga med i "tempot" på våra vägar.
Det som "Peggy" väckte hos mig var bristen på "vikt".... Hennes lätta vikt.... Den var och är något som satt sig fast hos mig, låg vikt bör därför bli prio 1 på nästa tvåhjuling.
En lätt scooter med några hundra cc max står redan på min nya önska lista och idag har jag faktisk..........
Fast det här..... Det är en helt annan historia så klart....
Tack "Peggy" för att du gav mig tid att lära känna dig och din värld, och att du hjälpte mig när jag tvekade och tvivlade på dig, och tack för att du har öppnat mitt så trånga sinne för att det är enkelhet som funkar och inte det som är storvulet, komplicerat och fult av "tänkande".... En stor kram från mig och vår familj till dig vännen, och evig kärlek
!! Och ha nu ett fantastiskt Liv tillsammans med din nya familj, där deras barnbarn och vilda tonåringar antagligen kommer att hålla dig Levande länge
!!!
Och jag misstänker att du kommer att fortsätta att ge dina nära en ordentlig åktur, även i fortsättningen, tack för den här tiden!.......
Ha det eller nått GB
P.s.
http://www.swt-racing.com
MP's med Daniel Helldén i spetsen och S/V/FI i släptåg, krig mot moped klass 1 och uppåt i Stockholm med förorter, läs mer här --- 
>>--> http://www.scooterforum.se/forum/index.php/topic,1540.0.html
Författare
